Nationalekonomen Danne Nordling skriver initierat om Ayn Rand på bloggen Skattepolitik och samhällsfilosofi. Han hävdar att Rands normativa teori inte skall klassificeras som etisk egoism: nej, hon är lika mycket mot etisk egoism som någon annan!
Egentligen spelar det ingen roll om vi räknar Rand som etisk egoist eller ej, utan den viktiga frågan är om hennes normativa tes är godtagbar. Jag tycker ändå att klassificeringen är rimlig, eftersom den tycks överensstämma med praxis inom filosofibranschen.Vad beror det då på att Danne är oense med Tännsjö, Nozick och mig (alla de coola killarna)? Busenkelt: vi definierar helt enkelt begreppet "etisk egoism" olika. Dannes definition:
Med etisk egoism menas att man inte bara har rätt att tillgodose sina egna intressen utan också moraliskt alltid bör [Dannes kursivering] göra det.Jag håller med Danne om att Rand inte är etisk egoist enligt den här definitionen, men det beror helt enkelt på att den är snävare än den definition som brukar användas. Följande definition ligger närmare etablerat språkbruk:
Etisk egoism är den typ av normativa teori som kännetecknas av att den föreskriver att den till vilken den vänder sig handlar så att hennes egen nytta främjas.En skillnad mellan definitionerna är att den senare även inkluderar teorier som kombinerar principen om att främja den egna nyttan med andra principer. Enligt den här definitionen är Rands normativa teori etisk egoism. Dannes definition används av filosofer om ett specialfall av etisk egoism som kan kallas "stark egoism".
Rand säger att man främst bör främja sitt eget bästa, men att man i främjandet av detta inte bör hindra andra från att främja sitt bästa. Det här är en typ av etisk egoism som filosofen Jan Österberg kallar "lexikalt ordnad svag etisk egoism" [Self and others : a study of ethical egoism, s 144]. Nozick kallar den "begränsad egoism" [Socratic Puzzles, s 261].
2 kommentarer:
Rand ville inte att man skulle gynna sig på andras bekostnad!
Att med enkla men diffussa definitioner etikettera olika företrädare i den politiska debatten är ett mycket effektivt vapen. Det roliga med Ayn Rand är att hon delvis spelat med i detta etiketterande, förmodligen för att få mer uppmärksamhet.
Ser man på vad hon skriver är hon inte mer etiskt egoistisk (med ev något undantag) än andra rättighetsliberala samhällsdebattörer som inte fått stämpeln "företrädare för etisk egoism". Om det är så att hennes lära inte går ut på 'etisk egoism' kan man inte lika enkelt avfärda henne som t ex Tännsjö gjort.
Nu vill Daniel rädda sin och Tännsjös klassificering genom att hänvisa till Österbergs definitioner och även genom en egen definition av 'etisk egoism'. Österberg har två varianter som han kallar stark och svag. Bättre hade varit att kalla dem 'obligatorisk' respektive 'frivillig'. Han menar att Rand tillhör den senare kategorin där hon företräder en variant där man inte får hindra andras stävan efter sina 'rationella' intressen.
Visst blir det trivialt att konstatera att detta är 'etisk egoism'. Men okej, hela rättighetsetiken är då egoistisk. Frågan är bara varför Tännsjö placerar Nozick i kapitlet om rättighetsetik men Rand i kapitlet om egoismen? Jag tror att Österbergs definitioner är inadekvata.
Du definierar etisk egoism sålunda:
"Etisk egoism är den typ av normativa teori som kännetecknas av att den föreskriver att den till vilken den vänder sig handlar så att hennes egen nytta främjas."
Om man har rätt att inte gynna andra på sin egen bekostnad men inte skyldighet att göra det, faller man utanför ramen för denna definition. Det beror på ordet 'föreskriver'. -Det betyder att Ayn Rand inte var 'etisk egoist'!
/DNg
Jag är tacksam för dina kommentarer, eftersom jag försöker att fördjupa min förståelse av Rands filosofi.
Just frågan om hur man bäst definierar etisk egoist tycker jag egentligen inte är så värst intressant. Däremot vill jag gärna komma fram till vad Rand egentligen tycker. Håller du med om följande?
Rand anser att man främst bör främja sitt eget bästa, men att man i främjandet av detta inte bör hindra andra från att främja sitt bästa.
Några kommentarer till ditt inlägg
Att med enkla men diffussa definitioner etikettera olika företrädare i den politiska debatten är ett mycket effektivt vapen.
Ingen av de filosofer jag har nämnt använder termen "egoism" som ett skällsord. Tvärtom: Nozick hyser stor respekt för Rand och Österberg betraktar den etiska egoismen som en av de främsta kandidaterna bland de normativa teorierna.
"Etisk egoism" är inget mer än terminus technicus för en viss typ av teorier. Det står dig naturligvis fritt att använda termen om en äkta delmängd av dessa teorier. Allt jag hävdar är att det är opraktiskt, eftersom det tycks strida mot vedertaget språkbruk.
Som du själv antyder skulle Rand själv förmodligen inte ha så värst mycket emot att kallas etisk egoist. Om jag känner henne rätt skulle hon till och med ha ansett det fegt att inte våga använda termen.
Om det är så att hennes lära inte går ut på 'etisk egoism' kan man inte lika enkelt avfärda henne som t ex Tännsjö gjort.
Det här håller jag inte med dig om. Det är Rands argument som Tännsjö avfärdar i mitt citat. Rand lyckas inte formulera något hållbart argument för sin tes. Detta är sant oavsett om tesen klassas som etisk egoism eller inte.
Menar du att Rand tillhandahåller ett hållbart argument för sin normativa teori?
Men okej, hela rättighetsetiken är då egoistisk.
Nej, enligt min definition måste en en viktig komponent i en teori som skall räknas som etisk egoism vara pricipen att man bör främja den egna nyttan.
Frågan är bara varför Tännsjö placerar Nozick i kapitlet om rättighetsetik men Rand i kapitlet om egoismen?
Menar du att Nozick förespråkar principen att man bör främja den egna nyttan?
Om man har rätt att inte gynna andra på sin egen bekostnad men inte skyldighet att göra det, faller man utanför ramen för denna definition.
Jag tolkar den här meningen så här: en normativ teori som tillåter att man inte gynnar andra på sin egen bekostnad räknas inte som etisk egoism enligt definitionen.
Det är fel. En sådan teori kan mycket väl räknas som etisk egoism (enligt min definition), men det krävs i så fall att den även föreskriver att man bör främja den egna nyttan.
Det betyder att Ayn Rand inte var 'etisk egoist'!
Enligt min tolkning av Rand hävdade hon att man främst bör främja sitt eget bästa. Den här principen begränsar hon visserligen med ytterligare en princip men, som jag skriver, var min definition ämnad att tolkas på så sätt att den inkluderar just teorier som kombinerar principen om att främja den egna nyttan med andra principer.
Skicka en kommentar