Hycklade moderaternas partisekreterare?

Den moderate partisekreteraren Per Schlingmann tycks ha deltagit i aktionen mot Radiotjänst. Samtidigt skriver han följande i den bok om civil olydnad ― Stenen i handen på den starke — som han 1995 gav ut tillsammans med bland andra Fredrik Reinfeldt:

Om alla agerade politiskt genom att bryta mot lagen, då skulle vi hamna i ett tillstånd av anarki. Demokratin skulle bryta ihop inifrån (Reinfeldt et al. s. 50f., citerat ur Månsson 2004, s. 150).

I boken används visserligen en snäv definition av civil olydnad, som utesluter aktioner där aktivisterna inte agerar öppet (jfr Månsson 2004, s. 193). Enligt Schlingmann skulle hans lagbrott alltså inte räknas som civil olydnad, men man får förmoda att författarna skulle se ännu strängare på den typ av politiskt lagtrots som dessutom utförs i smyg. Författarna skriver vidare att

På sikt leder ett massivt utnyttjande av civil olydnad till anarki och statslöshet. Och i kulisserna står de starka ledarna och väntar på att tiden ska bli mogen. När den stora majoriteten tröttnat på ett samhälle lamslaget av civila olydnadsaktioner träder de fram. Löftena är bekanta. De lovar att upprätthålla lag och ordning, om de bara ges befogenheterna (Reinfeldt et al. s. 51f., citerat ur Månsson 2004, s. 144).

Tyvärr har jag själv inte tillgång till Stenen i handen på den starke, men mitt intryck är att författarna är kritiska till civil olydnad i snäv bemärkelse och även, a fortiori, torde vara motståndare till den typ av civil olydnad i vid bemärkelse som Schlingmann verkar ha ägnat sig åt. Intrycket stärks av Mattias Axelssons referat.

Källa: Månsson, T., Olydnad: civil olydnad som demokratiskt problem, Thales 2004.
_____
Nyckelord (Bloggar): Per Schlingmann, moderaterna, civil olydnad, politik.
Nyckelord (Technorati): Per Schlingmann, moderaterna, civil olydnad, politik.

Kulturministern bröt mot moderaternas regler

Vad tycker moderaterna om civil olydnad? Så här skriver de i Vår guide till valet och nya moderaterna:

För att civil olydnad skall kunna anses berättigad i en demokrati, måste man ha mycket starka skäl. Det duger inte att bara anföra: "Jag tycker att det är fel...". Man måste kunna påvisa att det demokratiska samhället har visat ett bristande ansvar i frågan som man opponerar mot. Dessutom måste man framträda öppet och vara beredd att ta konsekvenserna av det man gjort. Att göra saker "i smyg" för att sedan framträda i anonyma pamfletter eller dölja sin identitet t.ex. genom att bära "rånarhuva" är inte försvarligt.

Stegö-Chilò framträdde inte öppet när hon underlät att betala tv-avgift, så enligt moderaterna kan hennes handlande inte anses berättigat.

I avhandlingen Olydnad gör Tomas Månsson en distinktion mellan ett negativt och ett positivt offentlighetskriterium (jfr s. 46). Om moderaterna avser det negativa kriteriet, skulle kulturministern kanske kunna försvara sig med att hon inte försökt att hemlighålla lagbrottet.

Men ett sådant försvar motsägs av att hon inte berättade om brottet för Reinfeldt och att hon började att betala avgiften några dagar före sitt tillträde. Dessutom syftar nog moderaterna snarare på det positiva offentlighetskriteriet, eftersom det enligt nästa mening tycks räcka att den som utövar civil olydnad inte deklarerat sin handling offentligt för att den ska vara oförsvarlig.

Så här formulerar Månsson de två kriterierna:

Det negativa offentlighetskriteriet: De som utövar "civil olydnad" försöker inte hemlighålla lagbrottet, motiven för lagbrottet, eller sin identitet.
Det positiva offentlighetskriteriet: De som utövar "civil olydnand" arbetar aktivt för att till exempel polisen, domstolarna, allmänheten eller massmedia skall få kännedom om lagbrottet och skälen för lagbrottet, till exempel genom att meddela media eller polis (Månsson 2004, s. 46).

_____
Nyckelord (Bloggar): cecilia stegö chilò, moderaterna, civil olydnad.
Nyckelord (Technorati): cecilia stegö chilò, moderaterna, civil olydnad.