Rand var visst egoist!

Det är rimligt att kalla Ayn Rand etisk egoist.

Nationalekonomen Danne Nordling skriver initierat om Ayn Rand på bloggen Skattepolitik och samhällsfilosofi. Han hävdar att Rands normativa teori inte skall klassificeras som etisk egoism: nej, hon är lika mycket mot etisk egoism som någon annan!

Egentligen spelar det ingen roll om vi räknar Rand som etisk egoist eller ej, utan den viktiga frågan är om hennes normativa tes är godtagbar. Jag tycker ändå att klassificeringen är rimlig, eftersom den tycks överensstämma med praxis inom filosofibranschen.

Vad beror det då på att Danne är oense med Tännsjö, Nozick och mig (alla de coola killarna)? Busenkelt: vi definierar helt enkelt begreppet "etisk egoism" olika. Dannes definition:

Med etisk egoism menas att man inte bara har rätt att tillgodose sina egna intressen utan också moraliskt alltid bör [Dannes kursivering] göra det.

Jag håller med Danne om att Rand inte är etisk egoist enligt den här definitionen, men det beror helt enkelt på att den är snävare än den definition som brukar användas. Följande definition ligger närmare etablerat språkbruk:

Etisk egoism är den typ av normativa teori som kännetecknas av att den föreskriver att den till vilken den vänder sig handlar så att hennes egen nytta främjas.

En skillnad mellan definitionerna är att den senare även inkluderar teorier som kombinerar principen om att främja den egna nyttan med andra principer. Enligt den här definitionen är Rands normativa teori etisk egoism. Dannes definition används av filosofer om ett specialfall av etisk egoism som kan kallas "stark egoism".

Rand säger att man främst bör främja sitt eget bästa, men att man i främjandet av detta inte bör hindra andra från att främja sitt bästa. Det här är en typ av etisk egoism som filosofen Jan Österberg kallar "lexikalt ordnad svag etisk egoism" [Self and others : a study of ethical egoism, s 144]. Nozick kallar den "begränsad egoism" [Socratic Puzzles, s 261].

Lästips: Danne Nordling om Rand

Danne Nordling ger ett genomtänkt och läsvärt gensvar om Rand. Jag kommer att kommentera det här, när jag har hunnit att tänka igenom det. Nordling:

En debatt om Ayn Rands (1905-1982) filosofi har dykt upp på bloggen Snällisten. Den är föranledd av att både Robert Nozick och Torbjörn Tännsjö har angripit hennes filosofilära, vilket bloggaren Daniel Eriksson tror är föranlett av samma "misstag". Men så är det inte.

Rand förbjuden i Sverige

Under den förra borgerliga regeringen förbjöds objektiv undervisning om Rands etik i svenska skolor. Läroplanen ändrades så att den kom att innehålla följande avsnitt:

Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Flera av de grundläggande värden som räknas upp och även den kristna traditionen är oförenliga med den etiska egoism, som Rand förespråkar. Om någon elev skulle vara anhängare av Rand är det alltså enligt läroplanen skolans uppgift att omvända henne. Självklart är det inte heller bara den etiska egoismen som drabbas, utan också flera andra normativa etiska teorier.

Det här är skrämmande. Tännsjö skriver om eländet i gårdagens Svenska dagbladet.

Nozicks sågning av Rand

Harvardfilosofen Nozick hade samma uppfattning som Tännsjö om Rands argument för etisk egoism. Det framgår av Nozicks uppsats "On the Randian Argument" ur "Socratic Puzzles", som gavs ut 1997.

Nozicks artikel slutar så här:

[Syftet] var att utröna huruvida Rand, i sina publicerade verk, verkligen objektivt påvisar sina slutsatser. Det gör hon inte. [s 264]

Nozick skriver om det argument som Rand framlägger i boken "The Objectivist Ethics" och i John Galts tal i kapitlet "Det här är John Galt som talar" i "Och världen skälvde" (det börjar på sidan 927 i min upplaga av "Atlas Shrugged"). Så här avslutas argumentet i "The Objectivist Ethics":

Den objektivistiska etikens grundläggande sociala princip är att precis som livet är ett mål i sig, så är varje levande människa ett mål i sig, inte ett medel för andras mål eller välfärd -- och därför, att människan måste leva för sin egen skull, utan att offra sig för andra eller offra andra för sig själv. Att leva för sin egen skull betyder att verkställandet av den egna lyckan är människans högsta moraliska syfte. [s 27]

Rands slutsats är alltså att (1) ingen bör offra sitt liv för andra och (2) ingen bör offra andras liv för sin egen skull. För att nå fram till den här slutsatsen börjar Rand med att argumentera för premissen: (3) för varje människa är att leva och förlänga det egna livet värdefullt för henne.

Men Nozick påpekar [s 258] att (1) inte följer av Rands premiss. För att vi ska kunna sluta oss till (1) krävs någonting mycket starkare, till exempel: (3') för varje människa är att leva och förlänga det egna livet det mest värdefulla för henne. Problemet är att Rand varken hävdar någonting som liknar (3') eller än mindre tillhandahåller något argument för det.

Det är naturligtvis ett ännu större mysterium hur Rand sluter sig till (2).

Tännsjös sågning av Rand

Jag har skrivit om brevet till Rosenberg. Filosofen Torbjörn Tännsjö utsattes också för Timbros hyss. Brevet till Tännsjö:

Hej Torbjörn!

I den här boken finns en person som inte bara delar dina moralfilosofiska utgångspunkter, utan också praktiserar dem. Han heter Floyd Ferris och presenteras på s 360, diskuterar politik på s 458-459 och etik på s 1160-1161. Några praktiska tillämpningar av hans etik framgår på s 858-867, s 1131 och s 1186-1194.

Floyd Ferris är en av de leda "plundrarna" i "Och världen skälvde".

För att undvika att göra sig till åtlöje, skulle tomtenissarna på Timbro ha kunnat bemöda sig om att läsa Tännsjös kritik av Rands moralfilosofi, innan de skickade boken. Han skriver om den i "Understanding Ethics", som utgavs 2002.

Rand hör till de filosofer som förespråkar etisk egoism, den normativa teori enligt vilken varje individ bör maximera sin egen välfärd. På sidan 43 i Tännsjös bok hittar man följande giftiga underdrift: [d]et skulle inte vara rättvisande att säga [...] att Rand lägger fram några starka argument till den etiska egoismens försvar.

Rand om genus och homosexualitet

Timbro försöker att popularisera den amerikanska bästsäljarförfattaren Ayn Rand. Hur vettiga var hennes åsikter? Så här skriver hon i essän "Om en kvinnlig president":

För en kvinna, såsom kvinna, är hjältedyrkan kvinnlighetens väsen -- önskan att se upp till en man.

I essän argumenterar Rand för att ingen kvinna skulle duga som president.

Om homosexualitet säger hon (i en frågestund på Northeastern University 1971):

En psykologisk omoral ligger till grund för homosexualitet. Därför betraktar jag den som omoralisk.

Jag kände inte till Rands teorier om genus och homosexualitet när jag förra året läste om Timbros tilltag att skicka Rands "Och världen skälvde" till Tiina Rosenberg. Nu framstår det som en aning omdömeslöst.

Jag kommer att skriva mer om Rands djupare tankar.

Marx om folkpartiet

Så här skrev Marx om whigpartiet i New York Daily Tribune 21 augusti 1852:

[I] själva verket [...] representerar whigiterna någonting ganska väsensskilt från sina föregivet liberala och upplysta grundsatser. De befinner sig alltså i samma situation som fyllbulten som fördes inför rådmannen och förklarade att han stod för absolutism, men av en eller annan tillfällighet alltid blev full på söndagar.

Citatet skulle också kunna användas för att beskriva ett visst nutida svenskt parti.

Isvinden

I dagens ledare skriver Aftonbladet om hur partisekreteraren Johan Jakobsson skapade folkpartiets populistiska strategi. Förebilden var danska venstre, som har blivit stora genom att [...] kräva hårdare integrationslagar och minskad flyktingmottagning.

Aftonbladet konstaterar att det inte finns mycket kvar av socialliberalism hos fp, men finns det ens några rester av liberalism?

Jag lärde mig häromdagen ett nytt ord när jag bläddrade igenom folkpartiets vebbsidor: "eftersupning". Det betyder att dricka alkohol efter att man har varit med om en trafikolycka. Termen är både vulgär och föraktfull -- låt oss istället mynta ordet "efterberusning".

Folkpartiet liberalerna, som värnar om individens frihet, vill naturligtvis förbjuda efterberusning. Så här uttryckte sig riksdagsledamoten Johan Pehrson i ett pressmeddelande för ungefär ett år sedan: [d]et finns ingen mänsklig rättighet i att hälla i sig brännvin efter en trafikolycka.

Ett råd till folkpartister: ta fram ett uppslagsverk (vilket som helst går bra) och slå upp ordet "liberalism"!

Stöduttalande för MTV?

Ledande kristna försöker att stoppa den tecknade följetongen "Popetown". Kommer Leijonborg att kräva ett gemensamt stöduttalande för MTV?