En utlandssvensk om politik och filosofi

2007-06-29

Polisen spelar Beethovens "Femma"

Så här skrev jag i Amnesty Press för tio år sedan. Den princip för Amnestys arbete som jag nämner i inledningen har avskaffats, men Hongkong-kontoret finns kvar. Jag jobbade själv där så sent som år 2001. Det här är det andra inlägget inför tioårsdagen på söndag.

Amnestys princip, att medlemmar inte adopterar samvetsfångar i det egna landet, gör livet svårt för sektionen i Hongkong. Samtidigt är det den principen som över huvud taget möjliggör arbetet för mänskliga rättigheter. De som engagerar sig i Hongkong vill arbeta för att förbättra den dystra situationen i Kina. Därför är det svårt att värva medlemmar.

Medlemsantalet ökade efter massakern i Beijing
Idag har Hongkongsektionen 300 medlemmar. Det fanns 160 medlemmar före massakern på Himmelska fridens torg. Under 1989 ökade de till 500. Trots det anser Helena Hung, som var styrelseorförande i slutet av 80-talet, att principen om arbete för det egna landet gör mer nytta än skada -- sektionen kommer att kunna fortsätta att arbeta som vanligt efter återföreningen med Kina.

Det finns också andra förklaringar till det låga medlemsantalet. Hongkongborna vill inte gärna registrera sig som medlemmar i politiska organisationer. Trots att Hongkongs Democratic Party fick 65% av rösterna i valet till den lagstiftande församlingen, har de bara ungefär dubbelt så många medlemmar som Amnesty. Det berättar Robyn Kilpatrik, Hongkongsektionens förra ordförande.

Polisen spelade Beethoven för demonstranterna
Även om Amnesty kommer att kunna fortsätta sitt arbete finns det mycket att oroa sig för i Hongkong. När demonstranter skanderade "Ner med Li Peng!" utanför den byggnad där ceremonin hölls natten mot 1 juli, överröstades de av Beethovens femte symfoni. En taleseman för polisen försvarade sig med att polisen varit under stor press och behövde lyssna på musik för att slappna av!

Talande tystnad
Ett annat illavarslande tecken är den självcensur som har drabbat media och frivilligorganisationer. Den svenske prästen Lennart Hamark, som arbetat i Hongkong i snart tio år, bevittnade ett exempel. Under det Lutherska världsförbundets generalkongress, som hölls i Hongkong efter överlämnandet, vägrade delegaterna från Hongkongs kyrkor att godta två kritiska meningar om situationen i Kina. Kongressen valde att inte skriva någonting över huvud taget om Kina och Hongkong. Hamark säger att det här förmodligen inte skulle ha hänt för sex månader sedan: "tröskeln har definitivt höjts".

Stöd från norska Amnesty
Att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna är ett viktigt mål för Hongkongsektionen. Angela Lee arbetar heltid med att undervisa om mänskliga rättigheter. Hennes arbete ingår i Norska sektionens projekt "Teaching for freedom". Hon säger att det gäller att göra människor medvetna om att mänskliga rättigheter har med deras vardag att göra: "det handlar om att kunna gå till sitt tempel eller sin kyrka".

Förutom Angela Lee har sektionen ytterligare en heltidsanställd: Albert Lai, 22. Han arbetar med administration och översättningar. Amnestys internationella sekretariat (IS) har också ett kontor i Hongkong, som ligger vägg i vägg med Hongkongsektionen. På IS-kontoret arbetar en av Amnestys Kina-forskare.

"Keep an eye out for us!"
Det är viktigt att fortsätta att följa utvecklingen i Hongkong. Försämringar i medborgerliga och mänskliga rättigheter kan komma att ske gradvis. Albert säger på sitt litet blyga och underfundigt återhållsamma sätt: "Principen om arbete för det egna landet är mycket bra. Den gör att Hongkongkontoret kan fortsätta. Men vi uppskattar andra sektioners arbete för Kina." Robyn Kilpatrik instämmer: "Keep an eye out for us!"
_____
Nyckelord (Bloggar): , ,

Inga kommentarer: