Hongkong för tio år sedan

För exakt tio år sedan var jag i Hongkong. Eftersom tioårsminnet av överlämnandet infaller på söndag återger jag några texter jag skrev, som volontär för Amnesty International.

Mitt starkaste minne från Hongkong är Martin Lees sista presskonferens. Det var på eftermiddagen dagen före Hongkongs överlämnande till Kina. I en demokrati skulle Martin Lee ha varit landets statsminister, men nästa dag skulle han inte ens släppas in i den lagstiftande församling, som folket valt honom till. Han talade om att han tänkte gå ut på balkongen till parlamentsbyggnaden, efter maktskiftet vid midnatt. Där skulle han tala till dem som valt honom. Om dörren var låst, skulle han klättra upp till balkongen på en stege. Ingen visste vad som skulle hända. Hur skulle polisen reagera? Skulle Folkets befrielsearmé ingripa?

Jag var med om många presskonferenser (även om ingen var lika gripande som Martin Lees), manifestationer och demonstrationer när jag följde maktskiftet i Hongkong för den Svenska sektionens räkning. Min uppgift var att hålla kontakt med svenska media och att sätta mig in i förhållandena för de mänskliga rättigheterna i det nya Hongkong.

Historiskt kyrkomöte
En av de mest överhängande farorna är självcensuren. Den drabbar både nyhetsmedia och frivilligorganisationer. Hotet märktes tydligt under mötet för Luterska världsförbundets generalförsamling, som hölls i Hongkong några dagar efter maktöverlämnandet. Mötet blev historiskt, eftersom inget uttalande publicerades om Kina och Hongkong; trots att situationen för kristna församlingar i alla övriga delar av världen kommenterades. Skälet för den här talande tystnaden var att de lokala Hongkongkyrkorna motsatte sig två kritiska meningar i avsnittet om Kina. De gjorde det av rädsla för att stöta sig med de kinesiska makthavarna.

Amnesty såg till att dödsstraffet avskaffades
Amnesty International spelar en viktig roll för att förebygga brott mot de mänskliga rättigheterna i Hongkong. Enligt Helena Hung, som var styrelseordförande i Hongkongsektionen i slutet av 80-talet, var Amnesty en av de viktigaste pådrivande krafterna för att avskaffa dödsstraffet. Ingen hade avrättats i Hongkong sedan 60-talet, men strafformen avskaffades inte i lag förrän 1992. Det var viktigt att ändra lagen innan Hongkong blev en del av Kina, eftersom de dödsdömda dittills benådats av den engelska monarken, och de nya härskarna i Beijing kanske inte skulle visa samma misskund.

Idag lägger Hongkongsektionen ner mycket kraft på utbildning i mänskliga rättigheter. Samtidigt har Amnestys internationella sekretariat (IS) stationerat en forskare i Hongkong. Både sektionen och IS kommer att fortsätta sitt arbete som vanligt (om än med högre krav på säkerhet). Vi kan stödja dem genom att vara vaksamma på vad som händer i Hongkong. "Keep an eye out for us", hälsar Robyn Kilpatrik, Hongkongsektionens förra styrelseordförande.

Martin Lee fick komma ut på balkongen efter midnatt den första juli. Han höll sitt tal på engelska och kantonesiska, och ingen ingrep. Presskonferensen som jag varit på var inte heller den sista. Några dagar senare samlade han alla ledamöter från det egna partiet för att skapa en "skuggregering", med uppgift att övervaka det nya parlamentet -- det som regimen i Beijing utsett. Martin Lees sista ord till de hemvändande journalisterna var en uppmaning om att inte glömma Hongkong.
_____
Nyckelord (Bloggar): Amnesty International, Kina, Hongkong