Snällisten

Vichyregimens civilkuragelag

2008-07-27T14:18:00.003+02:00

På morgonen 20 oktober 1941 skjuts överstelöjtnant Karl Hotz av franska motståndsmän på öppen gata utanför katedralen i Nantes. Eftersom den tyska ockupationsmakten inte lyckas uppbringa "de fega mördarna i Englands och Moskvas sold" avrättas i stället 48 oskyldiga fransmän. Det här är upprinnelsen till den franska civilkuragelagen, lagen om non-assistance à personne en danger.

Nazisterna tvingade fram lagen då fransmännen inte visat sig tillräckligt benägna att stoppa sabotage och ange maquisarder: syftet var alltså att förhindra befolkningen att visa civilkurage! Genom en omskrivning av paragraferna 228 och 248 i den franska brottsbalken tillkom lagen redan 25 oktober 1941. Till Vichyregimens försvar får sägas att avsikten möjligen var att upprätthålla domsvärjo över brott mot tyskar och på så sätt avvärja vedergällningsaktioner.

Den yngste i gisslan som avrättades två dagar efter attentatet, 22 oktober 1941, var Guy Môquet: 17 vid arkebuseringen och bara 16 år när han greps för att ha spridit kommunistisk propaganda. Vid Sarkozys tillträde som president förra året var hans första beslut att alla franska gymnasister ska få läsa Môquets sista brev till föräldrarna. De första raderna lyder: "Min älskade lilla mamma, min lilla lilla rara bror, min kära lilla pappa, Jag ska dö!"

Civilkuragelagen avskaffades inte efter Frankrikes befrielse; i stället utvidgades den och inbegrips idag i paragraferna 223-6 i den nya brottsbalken.
_____
Källa
Martin Vranken, Duty of Rescue in Civil Law and Common Law: Les Extrêmes se Touchent, The International and Comparative Law Quarterly, Vol 47, Nr 4 (1998).

Nyckelord (Bloggar): civilkuragelagen, Frankrike, Sarkozy, Frankrike, Vichy

RMS om FRA

2008-06-07T19:30:00.004+02:00

Richard Stallman, förgrundsgestalt i den samtida IT-historien, kommenterar kärnfullt den svenska FRA-lagen:

Sweden is about to pass a nasty bill authorizing effectively total surveillance of Internet communication.

_____
Nyckelord (Bloggar): FRA-lagen

Struntprat i DI om kränkta muslimer

2008-02-27T21:19:00.005+01:00

På DI.SE kan man beskåda en fjäders metamorfos till höna i realtid.

"Även i Storbritannien har flera banker tvingats överge sina spargrisar", kittlar DI läsarna. Orsaken är ovilja att "stöta sig med muslimer".

Alla dessa banker visar sig utgöras av Halifax och NatWest om man läser artikeln på Jyllands-postens ekonomisajt som uppslaget kommer ifrån: "De to britiske banker Halifax og NatWest holdt op med at uddele dem, fordi det kunne krænke muslimer."

Jyllands-postens påstående härör i sin tur från en tre år gammal tidningsanka, som vederlades i en granskning av Australian Broadcasting Corporation 31 oktober 2005.

_____
Nyckelord (Bloggar): Jyllands-posten, islam, kränkning, Storbritannien

Kinesiska dissidenter om Hongkong

2007-06-30T17:03:00.000+02:00

I natt vid midnatt firar Hongkong tioårsminnet av återföreningen med Kina. Dagarna före återföreningen intervjuade jag några kinesiska dissidenter. Det följande är skrivet för tio år sedan.

"Vi var inte ute efter att 'störta' någon. Vi ville bara ha litet mer rättvisa." Zheng Hongbin (fingerat namn) oroar sig inför Hongkongs överlämnande till Kina. Han har redan gjort allt han kunnat för att komma utomlands. Utan framgång. Nu återstår inget annat än att vänta, och hoppas att den kinesiska regimen står vid sitt löfte om "ett land, två system".

Vi sitter på en liten gaturestaurang sent på kvällen i Hongkong. "Det finns inte så många sådana här ställen kvar i Hongkong", säger Zheng. "Det är bättre i Fastlandskina." Han längtar tillbaka. Sedan Zheng flydde till Hongkong för några år sedan har han inte träffat sin familj. Han lämnade Kina efter att ha suttit häktad för att han var aktiv i fackföreningsrörelsen.

Hur det kommer att gå med Deng Xiaopings gamla löfte om "ett land, två system" oroar inte bara min kinesiske vän. Jag har pratat med flera kinesiska dissidenter i exil om den här frågan.

Mo Lihua lever som politisk flykting i Sverige. Hon fängslades efter att ha hållit ett tal till minne av dem som dog under massakern 4 juni 1989. Hongkongs införlivande kommer att påverka Kina i positiv riktning, anser hon. Oppositionen i Kina är fullständigt tystad. Alla aktiva regimkritiker sitter antingen i fängelse eller befinner sig i exil. Då kommer plötsligt sex miljoner ny medborgare. Medborgare som har vant sig vid rättsstyre och frihet.

Hongkongs populärkultur utövar ett oerhört inflytande på ungdomar i Kina -- kläder, filmer och popmusik. Mo Lihua tror att Kinas nya generation också kommer att vilja ha hongkongbornas politiska friheter.

En tibetansk dissident, som jag känner, håller med om att Hongkong kommer att påverka Kina. Men just därför, tror han, kommer inte Beijingregimen att bevara de politiska friheterna i Hongkong. Om regeln "ett land, två system" gäller för Hongkong, så kan shanghaiborna kräva att samma regel ska gälla i deras stad. Makthavarna kommer att stå försvarslösa inför den här logiken.

Vi kan inte ta för givet att de medborgerliga friheterna kommer att respekteras i Hongkong. Världens demokratier måste bevaka situationen. Tyvärr verkar de redan ha givit upp. Wei Jingsheng, som snart suttit i fängelse i 20 år för sina politiska åsikter, behandlas allt sämre. Han sade nyligen: "Kina känner att det nu kan göra vad det vill med mig och andra dissidenter [...] USA och andra Västländer har gett efter och har slutat att kritisera Kina."

Ett (i och för sig positivt) tecken på att Hongkong har blivit som en annan kinesisk stad är att korrupta kinesiska ämbetsmän har slutat att investera sina mutpengar här. En kinesisk regimkritier, som jag pratat med, tror att Hongkongs fastighetspriser kommer att stiga långsammare, när barnen till Kinas partipampar letar efter "säkrare" städer att placera sina rikedomar i.

Det är inte bara dissidenters liv som påverkas när Hongkong blir en del av Kina. Alla drabbas av självcensuren som redan tillämpas i media, skolbarn påverkas av att historieböckerna skrivs om och stämningen förändras av åsiktsregistreringen, som bedrivs av Hongkongs alla nya spioner.

När jag frågar Zheng var han helst skulle vilja bo -- i Hongkong eller hemstaden i Kina -- svarar han: "I Kina, om de bara gav mig litet utrymme att existera".
_____
Nyckelord (Bloggar): Hongkong, Kina

Polisen spelar Beethovens "Femma"

2007-06-29T21:15:00.000+02:00

Så här skrev jag i Amnesty Press för tio år sedan. Den princip för Amnestys arbete som jag nämner i inledningen har avskaffats, men Hongkong-kontoret finns kvar. Jag jobbade själv där så sent som år 2001. Det här är det andra inlägget inför tioårsdagen på söndag.

Amnestys princip, att medlemmar inte adopterar samvetsfångar i det egna landet, gör livet svårt för sektionen i Hongkong. Samtidigt är det den principen som över huvud taget möjliggör arbetet för mänskliga rättigheter. De som engagerar sig i Hongkong vill arbeta för att förbättra den dystra situationen i Kina. Därför är det svårt att värva medlemmar.

Medlemsantalet ökade efter massakern i Beijing
Idag har Hongkongsektionen 300 medlemmar. Det fanns 160 medlemmar före massakern på Himmelska fridens torg. Under 1989 ökade de till 500. Trots det anser Helena Hung, som var styrelseorförande i slutet av 80-talet, att principen om arbete för det egna landet gör mer nytta än skada -- sektionen kommer att kunna fortsätta att arbeta som vanligt efter återföreningen med Kina.

Det finns också andra förklaringar till det låga medlemsantalet. Hongkongborna vill inte gärna registrera sig som medlemmar i politiska organisationer. Trots att Hongkongs Democratic Party fick 65% av rösterna i valet till den lagstiftande församlingen, har de bara ungefär dubbelt så många medlemmar som Amnesty. Det berättar Robyn Kilpatrik, Hongkongsektionens förra ordförande.

Polisen spelade Beethoven för demonstranterna
Även om Amnesty kommer att kunna fortsätta sitt arbete finns det mycket att oroa sig för i Hongkong. När demonstranter skanderade "Ner med Li Peng!" utanför den byggnad där ceremonin hölls natten mot 1 juli, överröstades de av Beethovens femte symfoni. En taleseman för polisen försvarade sig med att polisen varit under stor press och behövde lyssna på musik för att slappna av!

Talande tystnad
Ett annat illavarslande tecken är den självcensur som har drabbat media och frivilligorganisationer. Den svenske prästen Lennart Hamark, som arbetat i Hongkong i snart tio år, bevittnade ett exempel. Under det Lutherska världsförbundets generalkongress, som hölls i Hongkong efter överlämnandet, vägrade delegaterna från Hongkongs kyrkor att godta två kritiska meningar om situationen i Kina. Kongressen valde att inte skriva någonting över huvud taget om Kina och Hongkong. Hamark säger att det här förmodligen inte skulle ha hänt för sex månader sedan: "tröskeln har definitivt höjts".

Stöd från norska Amnesty
Att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna är ett viktigt mål för Hongkongsektionen. Angela Lee arbetar heltid med att undervisa om mänskliga rättigheter. Hennes arbete ingår i Norska sektionens projekt "Teaching for freedom". Hon säger att det gäller att göra människor medvetna om att mänskliga rättigheter har med deras vardag att göra: "det handlar om att kunna gå till sitt tempel eller sin kyrka".

Förutom Angela Lee har sektionen ytterligare en heltidsanställd: Albert Lai, 22. Han arbetar med administration och översättningar. Amnestys internationella sekretariat (IS) har också ett kontor i Hongkong, som ligger vägg i vägg med Hongkongsektionen. På IS-kontoret arbetar en av Amnestys Kina-forskare.

"Keep an eye out for us!"
Det är viktigt att fortsätta att följa utvecklingen i Hongkong. Försämringar i medborgerliga och mänskliga rättigheter kan komma att ske gradvis. Albert säger på sitt litet blyga och underfundigt återhållsamma sätt: "Principen om arbete för det egna landet är mycket bra. Den gör att Hongkongkontoret kan fortsätta. Men vi uppskattar andra sektioners arbete för Kina." Robyn Kilpatrik instämmer: "Keep an eye out for us!"
_____
Nyckelord (Bloggar): Amnesty International, Kina, Hongkong

Hongkong för tio år sedan

2007-06-28T20:35:00.000+02:00

För exakt tio år sedan var jag i Hongkong. Eftersom tioårsminnet av överlämnandet infaller på söndag återger jag några texter jag skrev, som volontär för Amnesty International.

Mitt starkaste minne från Hongkong är Martin Lees sista presskonferens. Det var på eftermiddagen dagen före Hongkongs överlämnande till Kina. I en demokrati skulle Martin Lee ha varit landets statsminister, men nästa dag skulle han inte ens släppas in i den lagstiftande församling, som folket valt honom till. Han talade om att han tänkte gå ut på balkongen till parlamentsbyggnaden, efter maktskiftet vid midnatt. Där skulle han tala till dem som valt honom. Om dörren var låst, skulle han klättra upp till balkongen på en stege. Ingen visste vad som skulle hända. Hur skulle polisen reagera? Skulle Folkets befrielsearmé ingripa?

Jag var med om många presskonferenser (även om ingen var lika gripande som Martin Lees), manifestationer och demonstrationer när jag följde maktskiftet i Hongkong för den Svenska sektionens räkning. Min uppgift var att hålla kontakt med svenska media och att sätta mig in i förhållandena för de mänskliga rättigheterna i det nya Hongkong.

Historiskt kyrkomöte
En av de mest överhängande farorna är självcensuren. Den drabbar både nyhetsmedia och frivilligorganisationer. Hotet märktes tydligt under mötet för Luterska världsförbundets generalförsamling, som hölls i Hongkong några dagar efter maktöverlämnandet. Mötet blev historiskt, eftersom inget uttalande publicerades om Kina och Hongkong; trots att situationen för kristna församlingar i alla övriga delar av världen kommenterades. Skälet för den här talande tystnaden var att de lokala Hongkongkyrkorna motsatte sig två kritiska meningar i avsnittet om Kina. De gjorde det av rädsla för att stöta sig med de kinesiska makthavarna.

Amnesty såg till att dödsstraffet avskaffades
Amnesty International spelar en viktig roll för att förebygga brott mot de mänskliga rättigheterna i Hongkong. Enligt Helena Hung, som var styrelseordförande i Hongkongsektionen i slutet av 80-talet, var Amnesty en av de viktigaste pådrivande krafterna för att avskaffa dödsstraffet. Ingen hade avrättats i Hongkong sedan 60-talet, men strafformen avskaffades inte i lag förrän 1992. Det var viktigt att ändra lagen innan Hongkong blev en del av Kina, eftersom de dödsdömda dittills benådats av den engelska monarken, och de nya härskarna i Beijing kanske inte skulle visa samma misskund.

Idag lägger Hongkongsektionen ner mycket kraft på utbildning i mänskliga rättigheter. Samtidigt har Amnestys internationella sekretariat (IS) stationerat en forskare i Hongkong. Både sektionen och IS kommer att fortsätta sitt arbete som vanligt (om än med högre krav på säkerhet). Vi kan stödja dem genom att vara vaksamma på vad som händer i Hongkong. "Keep an eye out for us", hälsar Robyn Kilpatrik, Hongkongsektionens förra styrelseordförande.

Martin Lee fick komma ut på balkongen efter midnatt den första juli. Han höll sitt tal på engelska och kantonesiska, och ingen ingrep. Presskonferensen som jag varit på var inte heller den sista. Några dagar senare samlade han alla ledamöter från det egna partiet för att skapa en "skuggregering", med uppgift att övervaka det nya parlamentet -- det som regimen i Beijing utsett. Martin Lees sista ord till de hemvändande journalisterna var en uppmaning om att inte glömma Hongkong.
_____
Nyckelord (Bloggar): Amnesty International, Kina, Hongkong

Tonspråk och filosofins ursprung

2007-06-22T22:03:00.001+02:00

Det kinesiska samhället utvecklade framstående teknologi, politik och filosofi med ett tonspråk, och rönte lika stor framgång som samhällen i östra medelhavsområdet gjorde ungefär samtidigt med språk utan toner.

Så står det i både New Scientist och Telegraph. Påståendet låter vid första påseendet rimligt, men är förmodligen fullständigt felaktigt.

Tvivelsutan åsyftas den utveckling som ägde rum cirka ett halvt årtusende före vår tideräkning i Kina och Grekland. Det är bara det att kinesiskan då ännu inte blivit ett tonspråk (det är åtminstone, om än inte helt oomtvistat, vetenskapens nuvarande ståndpunkt). Dessutom hade grekiskan tonaccenter och borde därför inte klassas som ett språk utan toner (visserligen heller inte som tonspråk).

Tidskrifterna har fått uppgiften från lingvisterna Dan Dedieu och D. Robert Ladd, och citatet återfinns i deras presentation av den kontroversiella uppsatsen Linguistic tone is related to the population frequency of the adaptive haplogroups of two brain size genes, ASPM and Microcephalin.

Enligt Wikipedia hade kinesiskan ännu inte toner så sent som under perioden för "De stridande staterna" (戰國時期), alltså 400-200 f.v.t.. Först runt tiden för "De södra och norra dynastierna" (南北朝), på 400-talet (v.t.), utvecklades ändelsen "-s" till "avtagande ton" (去聲) och glottal klusil till "stigande ton" (上聲).

Att klassisk grekiska hade tonaccenter framgår till exempel av att Aristofanes använder dem i ett skämt i komedin "Grodorna" ("Βάτραχοι") 405 f.v.t.

-----
Nyckelord (Bloggar): Kina, kinesiska, lingvistik, tonaccent, tonspråk

Namninsamling

2007-03-02T22:03:00.000+01:00

Skriv på namninsamlingen mot FRAs massavlyssning (cf Oscar Swartz)!

Nyår i London

2007-02-16T01:01:00.000+01:00

Reklam för Harbinöl i Londons tunnelbana. Det är en riktad kampanj — jag har bara sett affischerna på stationen Leicester Square. Londons kinesiska kvarter ligger där, och eftersom Grisens år börjar på söndag kommer det att gå åt mycket öl.

Det bor över 60 000 kineser i London, hälften stammar från Hongkong.
_____
Nyckelord (Bloggar): Grisens år, Kina, London.
Nyckelord (Technorati): Grisens år, Kina, London.

Avskildhet

2007-02-14T03:26:00.000+01:00

Tecknet betyder "avskildhet" och uttalas "yōu". Jag har försökt att imitera min lärares still, som i sin tur kopierar Liǔ Gōngquán (柳公權).

Liǔ Gōngquán (778—865) var en av Tangdynastins främsta kalligrafer. Han är berömd för sin kǎishū (楷書), ungefär "mönsterskrift".

Liǔs stil är lätt och dansant. Redan under hans livstid sades det att "ett tecken av Liǔ är värt tusen guldmynt".

_____
Nyckelord (Bloggar): kalligrafi, Kina.
Nyckelord (Technorati): kalligrafi, Kina.

"Barriär" (ur Folkpartistisk ordbok)

2006-12-29T00:44:00.000+01:00

barriär s mur Stopp för byggandet av barriären på palestinskt område. [2006 Folkpartiets webbplats]

Berlinbarriären

Kinesiska barriären

Hadrianus barriär
_____
Tidigare inlägg om folkpartiet:

Nyckelord: folkpartiet, barriär.

Hycklade moderaternas partisekreterare?

2006-10-16T17:17:00.000+02:00

Den moderate partisekreteraren Per Schlingmann tycks ha deltagit i aktionen mot Radiotjänst. Samtidigt skriver han följande i den bok om civil olydnad ― Stenen i handen på den starke — som han 1995 gav ut tillsammans med bland andra Fredrik Reinfeldt:

Om alla agerade politiskt genom att bryta mot lagen, då skulle vi hamna i ett tillstånd av anarki. Demokratin skulle bryta ihop inifrån (Reinfeldt et al. s. 50f., citerat ur Månsson 2004, s. 150).

I boken används visserligen en snäv definition av civil olydnad, som utesluter aktioner där aktivisterna inte agerar öppet (jfr Månsson 2004, s. 193). Enligt Schlingmann skulle hans lagbrott alltså inte räknas som civil olydnad, men man får förmoda att författarna skulle se ännu strängare på den typ av politiskt lagtrots som dessutom utförs i smyg. Författarna skriver vidare att

På sikt leder ett massivt utnyttjande av civil olydnad till anarki och statslöshet. Och i kulisserna står de starka ledarna och väntar på att tiden ska bli mogen. När den stora majoriteten tröttnat på ett samhälle lamslaget av civila olydnadsaktioner träder de fram. Löftena är bekanta. De lovar att upprätthålla lag och ordning, om de bara ges befogenheterna (Reinfeldt et al. s. 51f., citerat ur Månsson 2004, s. 144).

Tyvärr har jag själv inte tillgång till Stenen i handen på den starke, men mitt intryck är att författarna är kritiska till civil olydnad i snäv bemärkelse och även, a fortiori, torde vara motståndare till den typ av civil olydnad i vid bemärkelse som Schlingmann verkar ha ägnat sig åt. Intrycket stärks av Mattias Axelssons referat.

Källa: Månsson, T., Olydnad: civil olydnad som demokratiskt problem, Thales 2004.
_____
Nyckelord (Bloggar): Per Schlingmann, moderaterna, civil olydnad, politik.
Nyckelord (Technorati): Per Schlingmann, moderaterna, civil olydnad, politik.

Kulturministern bröt mot moderaternas regler

2006-10-12T03:22:00.000+02:00

Vad tycker moderaterna om civil olydnad? Så här skriver de i Vår guide till valet och nya moderaterna:

För att civil olydnad skall kunna anses berättigad i en demokrati, måste man ha mycket starka skäl. Det duger inte att bara anföra: "Jag tycker att det är fel...". Man måste kunna påvisa att det demokratiska samhället har visat ett bristande ansvar i frågan som man opponerar mot. Dessutom måste man framträda öppet och vara beredd att ta konsekvenserna av det man gjort. Att göra saker "i smyg" för att sedan framträda i anonyma pamfletter eller dölja sin identitet t.ex. genom att bära "rånarhuva" är inte försvarligt.

Stegö-Chilò framträdde inte öppet när hon underlät att betala tv-avgift, så enligt moderaterna kan hennes handlande inte anses berättigat.

I avhandlingen Olydnad gör Tomas Månsson en distinktion mellan ett negativt och ett positivt offentlighetskriterium (jfr s. 46). Om moderaterna avser det negativa kriteriet, skulle kulturministern kanske kunna försvara sig med att hon inte försökt att hemlighålla lagbrottet.

Men ett sådant försvar motsägs av att hon inte berättade om brottet för Reinfeldt och att hon började att betala avgiften några dagar före sitt tillträde. Dessutom syftar nog moderaterna snarare på det positiva offentlighetskriteriet, eftersom det enligt nästa mening tycks räcka att den som utövar civil olydnad inte deklarerat sin handling offentligt för att den ska vara oförsvarlig.

Så här formulerar Månsson de två kriterierna:

Det negativa offentlighetskriteriet: De som utövar "civil olydnad" försöker inte hemlighålla lagbrottet, motiven för lagbrottet, eller sin identitet.
Det positiva offentlighetskriteriet: De som utövar "civil olydnand" arbetar aktivt för att till exempel polisen, domstolarna, allmänheten eller massmedia skall få kännedom om lagbrottet och skälen för lagbrottet, till exempel genom att meddela media eller polis (Månsson 2004, s. 46).

_____
Nyckelord (Bloggar): cecilia stegö chilò, moderaterna, civil olydnad.
Nyckelord (Technorati): cecilia stegö chilò, moderaterna, civil olydnad.

Fel låt vann!

2006-09-18T16:11:00.000+02:00

Det var länge sedan man fick se en sådan uppenbar rip-off av Spice Girls-konceptet.

Randianens bevisbörda

2006-09-13T16:17:00.000+02:00

Det återstår mycket för en randian att visa. Tyvärr är Rand själv inte till särskilt stor hjälp. Här är en attgöralista. Visa att

Rands metaetiska metod för moralens "grundläggning" (för att använda ett uttryck från den av henne själv illa anskrivne Kant) är riktig,
metoden för moralens grundläggning implicerar Rands normativa teori och att
Rands normativa teori implicerar ett samhällsskick med en minimal statsapparat.

"Inloggningsskandal" (ur Folkpartistisk ordbok)

2006-09-08T12:49:00.000+02:00

inloggningsskandal s spionskandal Det är klart att jag fattar att satirikerna kommer att frossa i inloggningsskandalen, säger Lars Leijonborg. [2006 Expressen]

(Via Jinge.)
_____
Tidigare inlägg om folkpartiet:

Nyckelord (Bloggar): folkpartiet
Nyckelord (Technorati): folkpartiet

Rands riktighetskriterium

2006-07-16T07:50:00.000+02:00

Ayn Rand förespråkade perfektionistisk, egoistisk konsekventialism. I det här inlägget klassificerar jag Rands normativa teori och formulerar hennes riktighetskriterium.

Efter att ha snöat in mig litet grand på Ayn Rands (1905 - 1982) tänkande, börjar jag att känna mig övertygad om vad hon egentligen förespråkar. Det här inlägget handlar om Rands normativa teori. För att motivera min tolkning av hennes riktighetskriterium, börjar jag med att klassificera Rands teori i följande tre dimensioner:

teorityp
axiologi och
omfång.

Teorityp
Det tycks i dag finnas fyra typer av rimliga normativa teorier:

konsekventialism
deontologi
rättighetsetik samt
dygdetik.

Ayn Rand tillhör den konsekventialistiska skolan. Jag definierar konsekventialism så här:

konsekventialism är den typ av normativa teori enligt vilken det handlingsalternativ är riktigt som är ett av de högst rangordnade i en rangordning med avseende på handlingsalternativens utfall.

Min klassificering skiljer sig från Nozicks och Österbergs. Enligt dem förespråkar Rand en blandad teori. Jag har skrivit om deras tolkning i inlägget Rand var visst egoist!. Själv anser jag att det är rimligare att tolka Rand så att det bivillkor dessa filosofer tillskriver henne snarare är en del av det handlingskriterium som hon härleder ur sitt riktighetskriterium.

Axiologi
Axiologi är läran om vad som är värdefullt. Konsekventialister brukar vara antingen hedonister, preferentialister eller perfektionister. Ayn Rands normativa teori är perfektionistisk. Min definition av perfektionism:

perfektionism är den axiologiska teori enligt vilken vissa tillstånd gör en persons liv bättre trots att de inte nödvändigtvis ökar personens välfärd.

För Rand är en handling bättre än sina alternativ om den i högre grad leder till ett blomstrande liv (för den som utför den).

Omfång
Med omfång, slutligen, avser jag vilka ting som kan vara föremål för moraliskt handlande, det vill säga vilka ting som besitter vad som på engelska kallas "moral considerability". Det moraliska omfånget begränsar sig i Rands teori till den handlande själv. Låt oss kalla teorier med ett sådant omfång egoistiska. Min klassificering överensstämmer på den här punkten med Tännsjös, som jag skriver om i inlägget Tännsjös sågning av Rand.

Riktighetskriterium
Om min tolkning är riktig förespråkar alltså Rand perfektionistisk, egoistisk konsekventialism. Rands riktighetskriterium lyder:

en handling är riktig om och endast om det inte finns något annat handlingsalternativ som leder till ett mer blomstrande liv för den handlande.

_____
Tidigare inlägg om Rand:

Nyckelord (Bloggar): rand, filosofi, etik, egoism
Nyckelord (Technorati): rand, filosofi, egoism, etik
Andra intressanta inlägg.

Hudraårsdagen av Dreyfus återupprättelse

2006-07-12T13:20:00.000+02:00

Idag är det hundra år sedan Alfred Dreyfus (1859 - 1935) återupprättelse -- ett jubileum för opinionsbildande journalistik.

Enligt dagstidningen Libération är Dreyfusaffären fortfarande ett känsligt ämne inom den franska försvarsmakten.

Kapten Dreyfus blev oskyldigt dömd för spioneri; hans judiska börd var det verkliga skälet till anklagelserna. Efter Emile Zolas berömda kampanj benådades han.

Idag för hundra år sedan togs Dreyfus åter i tjänst med majors grad (chef d'escadron). Han fick dock inte tillgodoräkna sig några tjänsteår, vilket tillsammans med den dåliga hälsa han ådragit sig i fängelset på Djävulsön medförde att han lämnade armén följande år.

Teckningen illustrerar hur Dreyfusaffären delade Frankrike. Rubriken är "Familjemiddag". Under den första rutan står "Låt oss framför allt inte tala om Dreyfusaffären!" och under den andra "...de talade om den..."

_____
Signaturen mj skriver också om Dreyfus idag på bloggen Med fingrarna i ekorrhjulet.

Nyckelord (Bloggar): dreyfus, frankrike, antisemitism.
Nyckelord (Technorati): dreyfus, frankrike, antisemitism.

Randdebatten fortsätter

2006-07-11T12:40:00.000+02:00

Mitt Randhaveri har inte upphört. Jag debatterar Rands normativa teori i diskussionstråden om Nozicks kritik av hennes argumentation. Som vanligt är det läsarkommentarerna som är mest intressanta.

Tidigare inlägg om Rand

_____
Nyckelord: rand, filosofi, etik

Homoäktenskap och filosofi

2006-06-27T02:13:00.000+02:00

Vad är bästa sättet för en politiker att begrava en känslig fråga? Att tillsätta en statlig utredning. I Frankrike har den här lösningen förfinats ytterligare. Där uppdrar man åt en filosof att fundera på frågan.

Frågan om homoäktenskap kan bli viktig i nästa presidentval. Eftersom den franska Pridefestivalen hölls i helgen kände sig inrikesminister Nicolas Sarkozy föranledd att agera i frågan.

I fredags tillkännagav han att han givit den franske filosofen Luc Ferry i uppdrag att reflektera över frågan om giftemål mellan homosexuella. I uppdraget ingår att meditera "i all stillhet, fjärran politiska påtryckningar" och "påverkan från media".

_____
Nyckelord: homoäktenskap, frankrike

Mitt maniska intresse för Rand

2006-06-22T16:22:00.000+02:00

Lennart på bloggen Det Progressiva USA kritiserar mitt intresse för Ayn Rand:

Men ännu konstigare är de människor som Snällisten som ideligen skriver inlägg som försöker förklara att Ayn Rand egentligen inte alls var så viktig som många tror. Vilka då, jag har aldrig hört talas om någon som tycker det.

Han har nog en poäng, men jag ger mig inte. Det Progressiva USA är för övrigt en bra blogg, som jag själv läser regelbundet.

Grundare av Oxford Hayek Society totalsågar Rand

2006-06-22T01:07:00.000+02:00

"Rands politiska teori är av föga intresse." Så skriver Chandran Kukathas i artikeln Ayn Rand (1905 - 1982) ur Routledge Encyclopedia of Philosophy (Vol 8, s 55).

Chandran Kukathas var en av tre studenter som grundade Oxford Hayek Society under thatcherismens glansdagar 1983, året efter Falklandskriget, då "Järnladyn" återvaldes för sin andra period som premiärminister.

Idag är Kukathas professor i statsvetenskap. På bilden från 1985 står han till vänster om Friedrich Hayek (1899 - 1992).

Avsnittet om Rands politiska filosofi lyder så här:

Rands politiska teori är av föga intresse. Dess oförtrutna avoghet mot stat och beskattning rimmar illa med ett förkastande av anarkism; och hennes försök att lösa svårigheten är ogenomtänkta och osystematiska.

Tidigare inlägg om Rand

_____
Nyckelord: rand, filosofi, hayek, statsvetenskap, anarkism, politik

Snällisten censurerad i Kina

2006-06-20T19:39:00.000+02:00

Jag bad en kompis i södra Kina att läsa min blogg. Han har försökt flera gånger, men får meddelandet att webbplatsen inte är tillgänglig.

Det beror på att den kinesiska regeringen spärrar domänet blogspot.com, där min blogg befinner sig. Slutsatsen stöds av artikeln om "Den stora kinesiska brandväggen" (ordvitsen fungerar tyvärr bara på engelska) i Wikipedia.

Syftet med censuren är naturligtvis att hindra de egna medborgarna både från att publicera sig på webbplatser som står utanför statens kontroll och att ta del av regimkritik från skribenter som befinner sig i andra länder.
_____
Andra bloggar om: kina, censur, politik, internet

Debatt om Rand

2006-06-20T15:32:00.000+02:00

Ayn Rands normativa etik debatteras på Fredrick Federleys blogg.

_____
Andra bloggar om: rand, filosofi, etik, egoism

Österberg dissar Rand

2006-06-15T23:54:00.000+02:00

Ett "mischmasch av förvirrade tankar och dålig argumentation" -- så beskriver filosofen Jan Österberg Rands filosofi. Jan Österberg är expert på etisk egoism, och citatet kommer från hans monografi Self and others: A study of ethical egoism, utgiven 1988 (s 229).

Tidigare inlägg om Rand

_____
Andra bloggar om: rand, filosofi, etik, egoism

"Utanförskapsområde" (ur Folkpartistisk ordbok)

2006-06-13T02:59:00.000+02:00

utanförskapsområde s förort Antalet närpoliser bör därför tredubblas i utanförskapsområden, och ska tillsammans med andra aktörer mobilisera det civila samhället för ökad trygghet. [2005 Pressmeddelande från folkpartiet liberalerna]

_____
Andra bloggar om: folkpartiet , politik

"Liberal" (ur Folkpartistisk ordbok)

2006-06-11T00:11:00.000+02:00

liberal a etatistisk Med liberala hälsningar [2006 Lars Leijonborgs nyhetsbrev om buggning med mera]

Andra bloggar om: folkpartiet , politik

"Eftersupning" (ur Folkpartistisk ordbok)

2006-06-09T16:15:00.000+02:00

eftersupa v att dricka alkohol efter en trafikolycka I kampen mot rattfylleriet är ett förbud mot eftersupning ett nödvändigt inslag. Det finns ingen mänsklig rättighet i att hälla i sig brännvin efter en trafikolycka. [2005 Pressmeddelande från Folkpartiet liberalerna]

"Trygghetskamera" (ur Folkpartistisk ordbok)

2006-06-09T09:26:00.000+02:00

trygghetskamera s övervakningskamera Johan Pehrson stöder initiativ om trygghetskameror i Solna [2006 Folkpartiets webbplats]

_____
Nyckelord: folkpartiet , politik

Rand var visst egoist!

2006-05-18T12:30:00.000+02:00

Det är rimligt att kalla Ayn Rand etisk egoist.

Nationalekonomen Danne Nordling skriver initierat om Ayn Rand på bloggen Skattepolitik och samhällsfilosofi. Han hävdar att Rands normativa teori inte skall klassificeras som etisk egoism: nej, hon är lika mycket mot etisk egoism som någon annan!

Egentligen spelar det ingen roll om vi räknar Rand som etisk egoist eller ej, utan den viktiga frågan är om hennes normativa tes är godtagbar. Jag tycker ändå att klassificeringen är rimlig, eftersom den tycks överensstämma med praxis inom filosofibranschen.

Vad beror det då på att Danne är oense med Tännsjö, Nozick och mig (alla de coola killarna)? Busenkelt: vi definierar helt enkelt begreppet "etisk egoism" olika. Dannes definition:

Med etisk egoism menas att man inte bara har rätt att tillgodose sina egna intressen utan också moraliskt alltid bör [Dannes kursivering] göra det.

Jag håller med Danne om att Rand inte är etisk egoist enligt den här definitionen, men det beror helt enkelt på att den är snävare än den definition som brukar användas. Följande definition ligger närmare etablerat språkbruk:

Etisk egoism är den typ av normativa teori som kännetecknas av att den föreskriver att den till vilken den vänder sig handlar så att hennes egen nytta främjas.

En skillnad mellan definitionerna är att den senare även inkluderar teorier som kombinerar principen om att främja den egna nyttan med andra principer. Enligt den här definitionen är Rands normativa teori etisk egoism. Dannes definition används av filosofer om ett specialfall av etisk egoism som kan kallas "stark egoism".

Rand säger att man främst bör främja sitt eget bästa, men att man i främjandet av detta inte bör hindra andra från att främja sitt bästa. Det här är en typ av etisk egoism som filosofen Jan Österberg kallar "lexikalt ordnad svag etisk egoism" [Self and others : a study of ethical egoism, s 144]. Nozick kallar den "begränsad egoism" [Socratic Puzzles, s 261].

Lästips: Danne Nordling om Rand

2006-05-17T15:59:00.000+02:00

Danne Nordling ger ett genomtänkt och läsvärt gensvar om Rand. Jag kommer att kommentera det här, när jag har hunnit att tänka igenom det. Nordling:

En debatt om Ayn Rands (1905-1982) filosofi har dykt upp på bloggen Snällisten. Den är föranledd av att både Robert Nozick och Torbjörn Tännsjö har angripit hennes filosofilära, vilket bloggaren Daniel Eriksson tror är föranlett av samma "misstag". Men så är det inte.

Rand förbjuden i Sverige

2006-05-14T01:16:00.000+02:00

Under den förra borgerliga regeringen förbjöds objektiv undervisning om Rands etik i svenska skolor. Läroplanen ändrades så att den kom att innehålla följande avsnitt:

Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Flera av de grundläggande värden som räknas upp och även den kristna traditionen är oförenliga med den etiska egoism, som Rand förespråkar. Om någon elev skulle vara anhängare av Rand är det alltså enligt läroplanen skolans uppgift att omvända henne. Självklart är det inte heller bara den etiska egoismen som drabbas, utan också flera andra normativa etiska teorier.

Det här är skrämmande. Tännsjö skriver om eländet i gårdagens Svenska dagbladet.

Nozicks sågning av Rand

2006-05-13T11:45:00.000+02:00

Harvardfilosofen Nozick hade samma uppfattning som Tännsjö om Rands argument för etisk egoism. Det framgår av Nozicks uppsats "On the Randian Argument" ur "Socratic Puzzles", som gavs ut 1997.

Nozicks artikel slutar så här:

[Syftet] var att utröna huruvida Rand, i sina publicerade verk, verkligen objektivt påvisar sina slutsatser. Det gör hon inte. [s 264]

Nozick skriver om det argument som Rand framlägger i boken "The Objectivist Ethics" och i John Galts tal i kapitlet "Det här är John Galt som talar" i "Och världen skälvde" (det börjar på sidan 927 i min upplaga av "Atlas Shrugged"). Så här avslutas argumentet i "The Objectivist Ethics":

Den objektivistiska etikens grundläggande sociala princip är att precis som livet är ett mål i sig, så är varje levande människa ett mål i sig, inte ett medel för andras mål eller välfärd -- och därför, att människan måste leva för sin egen skull, utan att offra sig för andra eller offra andra för sig själv. Att leva för sin egen skull betyder att verkställandet av den egna lyckan är människans högsta moraliska syfte. [s 27]

Rands slutsats är alltså att (1) ingen bör offra sitt liv för andra och (2) ingen bör offra andras liv för sin egen skull. För att nå fram till den här slutsatsen börjar Rand med att argumentera för premissen: (3) för varje människa är att leva och förlänga det egna livet värdefullt för henne.

Men Nozick påpekar [s 258] att (1) inte följer av Rands premiss. För att vi ska kunna sluta oss till (1) krävs någonting mycket starkare, till exempel: (3') för varje människa är att leva och förlänga det egna livet det mest värdefulla för henne. Problemet är att Rand varken hävdar någonting som liknar (3') eller än mindre tillhandahåller något argument för det.

Det är naturligtvis ett ännu större mysterium hur Rand sluter sig till (2).

Tännsjös sågning av Rand

2006-05-11T14:40:00.000+02:00

Jag har skrivit om brevet till Rosenberg. Filosofen Torbjörn Tännsjö utsattes också för Timbros hyss. Brevet till Tännsjö:

Hej Torbjörn!

I den här boken finns en person som inte bara delar dina moralfilosofiska utgångspunkter, utan också praktiserar dem. Han heter Floyd Ferris och presenteras på s 360, diskuterar politik på s 458-459 och etik på s 1160-1161. Några praktiska tillämpningar av hans etik framgår på s 858-867, s 1131 och s 1186-1194.

Floyd Ferris är en av de leda "plundrarna" i "Och världen skälvde".

För att undvika att göra sig till åtlöje, skulle tomtenissarna på Timbro ha kunnat bemöda sig om att läsa Tännsjös kritik av Rands moralfilosofi, innan de skickade boken. Han skriver om den i "Understanding Ethics", som utgavs 2002.

Rand hör till de filosofer som förespråkar etisk egoism, den normativa teori enligt vilken varje individ bör maximera sin egen välfärd. På sidan 43 i Tännsjös bok hittar man följande giftiga underdrift: [d]et skulle inte vara rättvisande att säga [...] att Rand lägger fram några starka argument till den etiska egoismens försvar.

Rand om genus och homosexualitet

2006-05-10T01:22:00.000+02:00

Timbro försöker att popularisera den amerikanska bästsäljarförfattaren Ayn Rand. Hur vettiga var hennes åsikter? Så här skriver hon i essän "Om en kvinnlig president":

För en kvinna, såsom kvinna, är hjältedyrkan kvinnlighetens väsen -- önskan att se upp till en man.

I essän argumenterar Rand för att ingen kvinna skulle duga som president.

Om homosexualitet säger hon (i en frågestund på Northeastern University 1971):

En psykologisk omoral ligger till grund för homosexualitet. Därför betraktar jag den som omoralisk.

Jag kände inte till Rands teorier om genus och homosexualitet när jag förra året läste om Timbros tilltag att skicka Rands "Och världen skälvde" till Tiina Rosenberg. Nu framstår det som en aning omdömeslöst.

Jag kommer att skriva mer om Rands djupare tankar.

Marx om folkpartiet

2006-05-08T12:16:00.000+02:00

Så här skrev Marx om whigpartiet i New York Daily Tribune 21 augusti 1852:

[I] själva verket [...] representerar whigiterna någonting ganska väsensskilt från sina föregivet liberala och upplysta grundsatser. De befinner sig alltså i samma situation som fyllbulten som fördes inför rådmannen och förklarade att han stod för absolutism, men av en eller annan tillfällighet alltid blev full på söndagar.

Citatet skulle också kunna användas för att beskriva ett visst nutida svenskt parti.

Isvinden

2006-05-08T10:03:00.000+02:00

I dagens ledare skriver Aftonbladet om hur partisekreteraren Johan Jakobsson skapade folkpartiets populistiska strategi. Förebilden var danska venstre, som har blivit stora genom att [...] kräva hårdare integrationslagar och minskad flyktingmottagning.

Aftonbladet konstaterar att det inte finns mycket kvar av socialliberalism hos fp, men finns det ens några rester av liberalism?

Jag lärde mig häromdagen ett nytt ord när jag bläddrade igenom folkpartiets vebbsidor: "eftersupning". Det betyder att dricka alkohol efter att man har varit med om en trafikolycka. Termen är både vulgär och föraktfull -- låt oss istället mynta ordet "efterberusning".

Folkpartiet liberalerna, som värnar om individens frihet, vill naturligtvis förbjuda efterberusning. Så här uttryckte sig riksdagsledamoten Johan Pehrson i ett pressmeddelande för ungefär ett år sedan: [d]et finns ingen mänsklig rättighet i att hälla i sig brännvin efter en trafikolycka.

Ett råd till folkpartister: ta fram ett uppslagsverk (vilket som helst går bra) och slå upp ordet "liberalism"!

Stöduttalande för MTV?

2006-05-05T03:41:00.000+02:00

Ledande kristna försöker att stoppa den tecknade följetongen "Popetown". Kommer Leijonborg att kräva ett gemensamt stöduttalande för MTV?